FrkU

Tränat i eftermiddag...
Åkte ner, deppig och ledsen... arg!!!
Satte på skyddslapparn och sprang som uppvärming... bestämde mig för att köra slut på allt!!! Alla krafter som fanns!!

Vilket gav mig ett gäng överraskningar...
PT lurade mig... skulle öka en skivstång med 5 kilo inför sista repetitionen i setet. Ulrica räknar inte efter själv, ... inte min starka sida, utan lyfter och kör på. TUNGT var det men jag lyckades ändå med nästan alla... Tittade sen på stången... och började räkna... och räkna... och räkna igen... och GAAAH!! Upptäckte att det hade ökats med NIO kilo... suck!!
PT skrattade gott och tyckte att det var jättekul och ville egentligen bara visa att jag klarar mer än jag tror...

Sen var det dags för nästa set.... jag är envis som en åsna.... och utmanade mig själv... och klarade MYCKET mer än tidigare. Ökade med nästan 10 kilo. Jag lyfte 4,5 kilo mer än min egen vikt....!! Kändes SÅ bra!!!

Dessa 2 saker var överraskande och mycket glädjande i sig själv.
MEN det var en annan sak som överraskade mig... och gjorde mig nästintill rörd....

En vän kom in .... och raka vägen fram till mig... och kramade om mig... och viskade " Lilla vän, hur är det, jag är orolig för dig...!"... detta har aldrig hänt förut och det kändes SÅ skönt....
TACK!! Du vet vem du är!!!! Det värmde så skönt!!!

Nu har jag duschat och sitter och ber till gud att regnet ska ge upp. Behöver komma ut, få luft.. ta min powerwalk... Behöver andas...
Kroppen värker så nu behöver blodet komma igång....

Over and out!!