FrkU

Jahopp...
då blir det ett nytt försök. Dotra försvann just iväg till kompisen igen, för att sova över.
Hoppas det blir bättre den här gången, jag orkar inte ligga sömnlös en natt till, bli väckt när jag väl somnat.....

I övrigt är jag i en svacka....
Jag är nere och deppig. Mycket beror på det som skett intill mig men som jag står maktlös inför. Det gör mig så ont, så arg. Lider i det stilla...
Jag är verkligen borta....

Hoppas dagarna går snabbt nu.. har planer som jag ser så fram emot... tiden går och jag slipper tänka, fundera och undra. Må skit... Jag får göra det i min stillhet, för mig själv istället.
Sysselsätter mig så gott jag kan, håller masken. Det verkar fungera bäst, förtränga allt, och hoppas att tiden ändå når ner och suddar ut allt. Jag måste, men hur enkelt är det.. hur enkelt är det att gå vidare när allt är så starkt, när inget jag gör verkar hjälpa?
Kanske lättare nu om jag blir utestängd....
Jag saknar så mycket, saknar fel saker, på fel sätt.
Vänskapen, bland annat, den som försvann är ännu svår att hantera, eller ja, inte svår, men svår att smälta. Det var ändå en trygghet för mig. Det blev tomt, men det går väl över. Jag har ju förståelse för att det blev så.... Jag får förlita mig på att andra vänskaper utvecklas istället.

Nu ska jag ut och powerwalka .... om jag ser att regnet slutat för idag....
jag behöver syre, luft, skingra tankarna....

Tjing....