måndagstänk...
Behöver jag säga att jag är HELT slut...!! Fullständigt.
Mitt i allt detta famlar känslorna, tankarna... sliter mig i bitar... river i mig...
Har haft bröstsmärtor hela dan....
Jag förlorar mer och mer känns det som... jag tappar kontrollen, fotfästet... vet inte längre vad det egentligen är som håller mig uppe, som får mig att resa mig varje morgon... som får mig att ånga på. Känns som jag famlar i mörkret och inte vet vad jag ska göra längre.
Chattade med bästa vännen igår medan tårarna flödade....
Hon gör allt hon kan för att stötta mig.. och det är GULD värt... att ventilera och veta att nån bryr sig om och gör de som går.
Men vad kan nån göra egentligen... ? Verkligheten förändras inte... Jag är ändå ensam... jag har ändå tankarna kvar, känslorna...
Det är dags för en tokpromenad nu...
För att få ur all skit... för idag... tills natten kommer och jag återigen ligger där ensam....
Jag har fått förklara mig och försvara mig idag så det liknar inget... men varför e jag förvånad, har fått ursäkta att jag finns så många gånger förr, så varför skulle det bli annorlunda nu liksom....
SUCK!!!
Jag vet att det känns som om du inte har styrka, men det HAR du! Det är din fantastiska inre styrka som gör att du kliver ur sängen på mornarna, din vilja och kärlek till liv och doter! Styrkan finns där - den gör sig bara jobbigt osynlig ibland... DU ska aldrig behöva ursäkta, försvara eller förklara dig! Vet de där människorna vad de sysslar med??? DU är underbar PRECIS som du är. Du har en spännande tid framför dig med nya jobbet och det kommer att gå bra för dig! Och hur vet nu JAG det, undrar du... Ja, det kan man fråga sig... Det är kanske så att jag vägrar ge upp. Vägrar ge upp när det är tufft och, som du vet har också jag gråtit mig igenom många nätter. Men kom upp igen. Och Du, min älskade vän, jag ger aldrig upp om dig!! :-) Kramis! Lät det dramatiskt? Struntar jag blankt i...
Be om ursäkt för att du finns??!! SLUTA MED DET!!! Vi är många som är jätteglada för att du finns. Puss. Vi ses på onsdag. Du tar täten.
Underbart skrivet av The Librarian!!!
Du vet att jag också tänker på dig, läser din blogg och följer dig varje dag. Stöttar dig hela vägen!
Stor varm kram :)
